om att bestämma över sin egen tid

ibland tänker jag att jag är lite för tidsberoende för mitt eget bästa.
eller kanske mer tidsbunden.
jag räknar alltid allt i tid.
- hur många timmar jag får sova när jag vet hur när jag ska sova och när jag planerar att somna.
- hur många timmar jag hinner ex. plugga mellan två satta tider.
- hur många timmar jag kan vara på ett ställe relativ restid och om det är värt.
- räknar i jämna 5-minuter
- läser av klockan minut för minut (har aldrig trivs med analog klocka istället för digital just för att det är lite mer diffust i sin exakthet).
- vilken tid jag kommer vara på ett ställe beroende på hur och när jag åker.
- när jag måste ta mig någonstans senast för att vara på destinationsmålet den tiden jag vill.
- hur länge jag kan fika för att fortfarande ha utsatt tid till vad jag behöver göra.
- tidsrutin är typ det bästa som finns

och tänk då vad som händer när saker inte stämmer som jag planerat.
någon blir sen. jag blir sen. bussen blir sen (något jag ogillar mer i denna värld; sen kollektivtrafik). något tar längre tid än väntat. kortare tid än väntat. föreläsningar slutar tidigare än jag trott.
och då blir allt förskjutet och hela planeringen i hjärnan måste läggas om.

ibland undrar jag något om något är fel.
och ibland undrar jag hur det samtidigt går att vara spontan. för det är jag.
och inte stel. för det är jag inte.

bara inne. i min egen hjärna.