ett utkast som aldrig kom

det konstiga med att bo på livgardet är att tiden bara går
det konstiga är att varje dag i sig är hur lång som helst, men ändå lyckas tiden bara gå gå och gå
först var det oktober och oktober var det hur länge som helst.
november närmade sig men försvann lika snabbt som det kom
och helt plötsligt var det december.
och i tron om att det var novemberhann det bli första, andra och till och med tredje advent,
innan jag insåg att det är julafton om en vecka.
vart tog tiden vägen?
hur kunde elva veckor gå så snabbt?
nu flyttar ldk ut till kavallerikasern.
nu är det slut på grundutbildning och det är bara spelandet kvar.
nya dagar, nya rutiner och en helt annan dagsplan.

rätt så nära egentligen

att vara hemma är rätt konstigt ibland.
ibland som att aldrig varit borta
ibland i tron om att det bara är över en kortare tid för sedan resa igen.

det är lite som att inte känna sig hemma, hemma, då ens hem varit 65 mil bort i ett års tid.
med ett umgänge som nästan kunnat kallas för familj.
fast hemma är bra.
saknad är bra
nya saker är bra.

livet är ändå bra och jag vet hur jag vill spendera kommande tre år!
det enda som saknas nu är att flytta ut.
bo själv.
för det är typ det bästa som finns ibland.