lund igen

lund igen
att vara i lund ugen inger massa tankar.
nya som gamla.
och jag blir återigen påmind om mitt gamla liv,
ett liv som jag tyckte skulle vara skönt att slippa för ett tag
att komma tillbaka till max en liten helg i veckan och tänka
'häp, här händer det grejer, men inte behöver jag ta del av det just nu'
för att sedan åka iväg igen.
men nu är jag här och jag är här länge och jag har fortfarande inte insett att det  är här - i den här mijlön - som större delen av mitt liv formats.

och det är nu när jag inser att jag ska stanna en månad, som jag känner att mitt gamla liv kommer tillbaka,
det springer ifatt mig och hinner ikapp.
saker jag har velat förtränga, eller kanske bara trodde att jag gått vidare från
saker jag inte längre kände behövde en stor del av mitt liv
saker jag kände att jag helt enkelt bara var trött på.
saker som jag velat glömma av diverse anledningar.

för allt det där man försökt hålla vid liv då man inte varit hemma,
det är de sakerna som känns som om de försvinner
även om de bara lagts åt sidan och kommit näst först
och näst först är inte fy skam
det är bra bra bra
först är måste andra är bra

det finns en risk att jag blir knäpp under januari,
men det gör nog ingenting
lite knäpp kan alla få vara.

inga pinnar, bara timmar, minimuck minimuck minimuck

det konstiga med att bo på livgardet är att tiden bara går

det konstiga är att varje dag i sig är hur lång som helst, men ändå lyckas tiden bara gå gå och gå

först var det oktober och oktober var det hur länge som helst.

november närmade sig men försvann lika snabbt som det kom 

och helt plötsligt var det december.

och i tron om att det var novemberhann det bli första, andra och till och med tredje advent,

innan jag insåg att det är julafton om en vecka.

vart tog tiden vägen?

hur kunde elva veckor gå så snabbt?

nu flyttar ldk ut till kavallerikasern.

nu är det slut på grundutbildning och det är bara spelandet kvar.

nya dagar, nya rutiner och en helt annan dagsplan.

jag blir fortfarande sjukt trött vid halv elva och undrar varför jag inte lagt mig,

det känns som om hela dagen försvunnit när jag vaknar vid nio.

det har varit en riktigt fet fet tid.

jag har velat dö, jag har velat sluta, jag har velat åka hem

jag har velat stanna uppe hela natten, jag har velat stanna kvar över helgen

jag har velat sitta på kvällsfikan i evigheter

musiksoldatslivet började i torsdags med en utbildning i skoputs och ett erhållande av den preliminära årsplaneringen.

nu är det musik musik musik och jag är återigen musiker.

och ständigt paradmässig.

tvekan dödar

lumpen är roligare än vad jag trodde.
springa runt i skogen och leka krig är roligare än vad jag trodde.
det är tuff och det är jobbigt men det är roligt.
nu är det bara en månad kvar av grundutbildningen och det känns som om ingen tid har gått
samtidigt som det känns som om jag alltid varit där.

det har snöat och varit vackert vinterväder
det har varit frostigt och varit ännu vackrare vinterväder
jag har testat på att vara gruppchef under strid.
stockholm är rätt bra ändå.

det har ballat ur på logementet
vi ska snart omgruppera oss så att  vi får våra ordinarie grupper
vi ska välja en fast gruppchef samt en fast ställföreträdande gruppchef.

på torsdag är det iväg till birmingham tattoo med marinen
tillsammans med blandade meningar.
missar en och en halv dag på skjutbanan
och konstigt nog är det väldigt väldigt synd
nu känns det käss, men birmingham kommer nog bli rätt kul ändå.
kanske.

ordförrådet är totalt urballat och internskämten är redan många.
livet är ändå bra och jag är rätt glad att jag slipper mycket av skånes slaskväder.

tugga taggtråd, käka handgranat.

vi växer mer och mer in i en homogen pluton
och vi har alla spridda, positiva personligheter.
vi täcker allt positivt och det finns alltid någon att vända sig till.
vi har upptäckt området runt os på våra första lediga kvällar
vi har spelat bluesimprovisationer i tonfällorna
vi har lökat alldeles för länge på kvällsfikorna
vi har upptäckt att det alltid är pannkakor till frukost för att de blir över från torsdagen

vi har äntligen fått åka till ursvik för att spela och träffa stämledare
vi har lärt oss ett figurativt program i inlärningssyfte
vi har hälsat på på kavallerikasern hos ldk och hästarna
vi har sett en konsert med livgardets dragontrumpetarkår.

vi har insett att verkligeheten är nära,
flaggan har har stått på halvskott för att hedra den omkomne i afghanistan
vi har iscensatt bilolyckor så att vi vet hur vi ska agera
vi har insett att vi är mitt i smeten bland alla militärer

vi har sprungit runt i skogen och lekt krig
vi har introducerats för skjutbanan
vi har marscherat hem
vi har lärt oss att skjuta
vi har lärt oss hur man vårdar vapnet och hur man gör när något är fel.
vi har skjutit över 60 skarpa skott
vi har lärt oss hur det känns
vi har lärt oss hur vi reagerar
jag har fortfarande inte slutat vara rädd för rekylen även om den inte är farlig

vissa dagar har varit tråkiga,
vissa har varit förjävliga
vissa dagar har varit jätteroliga
och andra har bara flugit bort.
vissa ville man bara hem på
och andra har man glömt bort att det inte är gardet som är hemma.

kontentan är att allt är bra.
och det som inte är bra, blir bra med tiden.

hemma igen

en oväntad permis
massa gammal hårgelé i håret
den sköna känslan av civila kläder
hemmet som redan känns lika hemma som gardet
hundra miljarder nya intryck
en vecka som gick på en dag och en månad samtidigt
nya rutiner

jag är glad,
och 30-cm-blåmärket är ett faktum!

hejdå lund

nu går jag och sover
och när jag vaknar så ska jag åka till tåget
och åka till mitt nya liv.

goodbye wickmanska

hej alla barnen
idag sa vi hejdå till wickmanska.
wickmanska är fint. där är fina människor.
och jag har en känsla av att det var sista gången jag var där på nästan ett år.
det var fint och jag var där. hanna var där. och jag var glad.
vi lyssnade på requiem och gick till jättekul och köpte godis och allt kändes som the good ols times som man säger.
som en torsdag i ettan. sluta två och vara på wickmanska till sex. fast hanna gick inte i ettan med mig.
men det gör ingenting.
jag kommer att sakna wickmanska. ganska så mycket faktiskt.
jag kommer sakna att dricka te baka kaka och lyssna på chet baker, kenny g, jamiroquai och annat blaha.
jag kommer sakna atmosfären.
detta hejdå hyllas med en fin bild från sagan om ringen-hysterin som uppkom någongång kanske i mitten av trean.
puss på det!

hejdå årkestorn

hej alla barn
idag sa jag hejdå till lund symphonic band
det var sorgligt. jag sa hejdå till ett halvt liv på kulturskolan.
det var fint och allt var bra och det var en fin sista gång.
har jag tur kan jag se konserten, nu ska jag gråta lite grann.
åh, vad ni är fina människor! puss. <3

tio freaking dagar

hej. idag slog det mig på riktigt.
att jag snart åker.
pack-paniken kom, i lagom tid, lite mer än en vecka innan. som vanligt.
slutade med att jag skrev en packlista och började packa så smått.
haha.

jag har koll på viktiga papper. jag har koll på viktiga grejer.
jag tror inte att jag glömt något.
biljett, inryckningsorder, allt är på sin plats!
förutom hjärnan. ehhe.

nu är bara mitt vanliga problem kvar.
kläder. vad det är för kläder man egentligen behöver.
ett minimum. och det är jag i-i-i-inte bra på! ^^'

samt grejer jag måste köpa. som hårgelé till exempel. hehe.
hejdå alla barnen!

en vanlig sketen torsdag

dagens dåliga:
- det ligger noter överallt i mitt rum och min notlåda är full
- jag måste rensa lite bland noterna eh.
- detta är en tråkig dag
dagens bra:
- det stod i amk-brevet att man får tid till å öva även under gmu
- alla brev (så vitt jag vet) från försvarsmakten har kommit, det är bra bra bra.
dagens insikt:
- det är bara elva dagar kvar. helt sjukt.
- vi är borta i nitton dagar innan första permis.
- nitton dagar. det är monsterlänge!
- nästa vecka är sista gången jag spelar i lsb. oh my.

hejdå.

sagan om julia, del två

det var en gång en försvarsmakten, en sj, en pliktverket, en kompis och en julia.
julia hade äntligen fått alla viktiga papper från försvarsmusiken utom det som skulle komma cirka en månad innan inryck och bestämde sig för att fixa en tågbiljett till stockholm med kompis.
de träffades i lund för att beställa biljetter tillsammans så att de kunde få sitta tillsammans på den långa resan.
väl inne på sj:s fick de hjälp av en sj-gubbe som höll på att knappa på sin dator. men sen hände det något konstigt.
SJ: eh.. vi behöver ett inköpsordernummer alt. ett kostnadsställe samt ch ref. har ni det eller?
julia och kompis: nej det har vi inte...
SJ: för jag kan inte gå vidare här utan det, försvarsmakten kräver nämligen dessa uppgifter.
julia & kompis: men detta var den senaste infon vi fått och vi ha rinte fått mer än det, men vi har lite nummer vi kan ringa.

kompis ringer numret som står på inryckningsbrevet.
försvarsmakten: nejnej. detta numret används inte längre.
kompis ringer annan viktig person på försvarsmusiken/försvarsmakten.
kompis: hej, vi ska beställa biljetter och det funkar inte.
försvarsmakten: ehm.. prata med denna människan istället.
kompis: hej, vi ska beställa biljetter och det funkar inte.
försvarsmakten: ehm... ring till den här gubbem istället.
SJ: skulle ni kunna komma tillbaka när ni fått de uppgifter ni behöver? för jag kan inte göra mer. jag sparar bokningen.
julia & kompis: ok.

kompis ringer gubben.
kompis: hej vi skulle beställa biljetter och det funkar inte.
försvarsmakten: eh. prata med den här gubben istället.
kompis: hej vi skulle beställa biljetter och det funkar inte.
försvarsmakten: ehm. prata med den hära löjtnanten vid försvarsmusiken, han har nog koll.
kompis: hej vi skulle beställa biljetter och det funkar inte.
försvarsmakten: nejmen alltså. detta har pliktverket hand om. de ska ha all koll och all info om ditresan.

kompis säger till julia, julia har ett bra nummer och ringer det.
julia: hej vi skulle beställa biljetter och det funkar inte.
pliktverket: ehh.. hmmm. ingen bra tid. kan du ringa imorrn?
julia: ... jaja. ok.
pliktverket: jag ska försöka komma ihåg att ringa dig.

dagen gick och det blev nästa dag.
pliktverket: hej hej. vad var det som var problemet?
julia: vi skulle beställa biljettter och det funkar inte.
pliktverket: aha.. hmmm. låt mig kolla upp det så hör jag av mig igen.
julia: ok.
julia väntade och blev sedan uppringd igen.
pliktverket: hej du kan ringa den hära gubben på sj, det verkade bara vara lund som hade krångel.
julia: ok.

julia ringer numret, men ingen svarar. julia ringer igen och får svar.
julia: hej vi skulle beställa biljetter och det funkar inte.
SJ: haaap.
julia: pliktverket sa att jag skulle ringa dig.
SJ: ok. men de uppgifterna de behövde ska inte behövas. så har det aldrig varit.
julia: nej de sa det i lund med.
SJ: finns det inget kundnummer till sj på din inryckningslapp?
julia: ... nej..
SJ: happ. hmmm. eh. kan du faxa pappret till mig så att jag vet vad det står?
lyckligtvis hade julia tillgång till en fax och faxade pappret. hon blev sedan uppringd lite senare igen.
SJ: hej. det ska inte behöva dom där uppgifterna. gå till kontoret och beställ igen. om de fortfarande behöver uppgifterna, be dem att ringa mig, de vet vem jag är.
julia: ok.
som tur var var kompis också i lund och kompis och julia beger sig åter igen til sj:s kontor.
julia: hej. igår skulle vi beställa biljetter och det funkade inte.
SJ: ok. jag fixar. ... ... heep. det står att jag behöver inköpsordernummer alt. kostnadsställe och ch ref.
julia: pliktverket sa att det inte skulle behövas.
SJ: men det är ju försvarsmakten själv som kräver det.
julia: om detta hände igen skulle vi be dig ringa sj malmö.
SJ: okej. ringa ringa. njet det svarar ingen på något av numrena. han kanske är på lunch.
julia & kompis: ...
SJ: men jag ringer ett annat nummer.
sj ringde och pratade.
SJ: jag behöver dessa uppgifter. (...) men varför säger den att jag behöver (...) för det kommer upp en röd text (...) så har det aldrig varit innan.

på något magiskt sätt lyckades ändå biljetter fixas utan några av dessa uppgifter för man kunde visst förbise dem.
julia och kompis fick äntligen sin biljett, men bara till stockholm, för till kungsängen skulle man åka på inryckningsbrevet som biljett. de hoppades på att allt var löst och begav sig hem igen.
och lyckligtvis låg det sista brevet i brevlådan och nu var förhoppningsvis allt klart fram till inryckningsdagen.

sagan om julia.

(fortsättning efter förra inlägget)

hej. jag förstår ingenting. nu ska jag berätta en rolig historia.

det var en gång en pliktverket, en försvarsmakten och en julia.

julia har alltid tyckt om militärmusik, och bestämde sig en dag för att söka till arméns musikkår. hon skickade en ansökan och började sedan att öva. långt senare fick hon ett svar. 9 mars skulle hon åka till stockholm för att provspela.

tiden gick och 9 mars närmade sig. tillslut kom dagen och julia och hennes kompisar åkte upp till stockholm för att provspela. julia var nervös med det gick förvånansvärt bra tyckte hon. bara tre veckor senare fick hon ett brev hem i brevlådan där det stod att hon hade blivit antagen till arméns musikkår. men för att bli antagen fullt ut var hon också tvungen till att mönstra. så den 20 april mönstrade hon i kristianstad.

pliktverket: fy sikken klen mes du är! du får inte skrivas in här inte!

julia: ...

pliktverket: men det är nog lugnt. vi lägger detta i livgardets händer så får dom bestämma åt oss. det kommer ett brev inom en vecka.

julia: ok.

nu hade julia mönstrat, men hon var för klen och fick inte skrivas in. men hon hade hört att man kunde få vara med i amk iallafal l ibland. det gick en vecka. och en till, och kanske en till. kanske till och med en månad. sen ringde försvarsmusiken/livgardet

fömusc: hej julia, vi vill ha dig även om du är klen, för du kan ju spela trumpet!

julia: yeeey! woof!

förmusc: vi hade skickat beskedet till fel mailadresss, det var därför det inte kom dit. nu säger vi till pliktverket att de visst det kan skriva in dig.

sen blev det den 17 maj och viktigubbar bestämde att värnplikten inte längre skulle finnas. så de bestämde att värnplikten skulle tas bort 1 juli. för då trädde beslutet  i kraft. 

julia: men woot the snap? jag har ju mösntrat för värnplikt?

sen blev det 28 juni och julia fick ett brev hem i brevlådan från pliktverket.

pliktverket: hej, vi ändrar din tidigare inskrivning och skriver in dig som i befattningen bevakningssoldat, musik. 

julia: ok.

pliktverket: men eftersom du är skriven för värnplikt så måste vi göra en säkerhetsprövning på dig (observera att detta är tre dagar innan värnpliktbort-beslutet träder i kraft).

julia: vad är det?

pliktverket: vi ska kolla så att du inte är kriminell.

julia: ok.

pliktverket: 17 maj bestämdes det att värnplikten skulle bort 1 juli. och du råkar vara skriven som värnpliktig. så vi upphäver din inskrivning vid pliktverket så får du få ett antagningsbesked från försvarsmakten istället.

julia: ... hap.. okej..då?

sen gick det massa dagar. värnplikten försvann. julia väntade och väntade. i två månader kunde hon hålla sig innan hon sprack. så hon mejlade pliktverket.

julia: hej pliktverket, jag har inte fått mitt inryckningsbrev än. när kommer det? det är mindre än en månad tills jag rycker in. (4 oktober)

pliktverket: (6 september) oj hoppsan. alla säkerhetsprövningar är inte färdiga för amk. dom blir nog färdiga i veckan. sen kan vi skicka brev. 

julia: fine.

dagarna gick, det gick en vecka. julia kollade sin brevlåda varje varje dag. utom lördag och söndag, för då kommer det ju ingen post. sen kom den 15 september och brevet.

försvarsmakten: du är antagen till en frivillig utbildning och ska tjänstgöra där och där. utbildningen börjar 4 oktober och slutar 26 augusti. såhär beställer du biljetter. vill du läsa om dina förmåner så gör det antingen på en sida som inte längre finns, eller på försvarsmaktens hemsida.

julia: åh förmåner! de har jag inte riktigt fattat. jag läser!

försvarsmakten: under gmu (grunläggande militär utbildning) får du fem fria hemresor, fri mat, fritt logi samt fri sjuk- och akut tandvård. (skattefritt) du får dessutom en månatlig kostnadsersättning på 4500:-

julia: men... förra gången jag läste var det fria hemresor och fri tandvård. och inte fem och akut. och det gällde alla elva månaderna. vad har hänt? vilket är rätt?

försvarsmakten: ... vetinte. du får mera information cirka en månad innan inryckningsdagen.

julia: men men... det är ju bara 18 dagar kvar?

försvarsmakten: vänta på brev igen lilla gumman.

julia: jag är så fylld av frågor!

julias tankar: varför blev jag inskriven för värnplikt när de visste att den skulle försvinna?

varför all denna administration för information som kommer i hundra omgångar och aldrig all?

varför står det inte klart och tydligt någonstans vad jag egentligen blir?

varför bara fem fria hemresor under tre månader? brukar det inte vvara helgpermission?

vad händer efter mina tre månaders gmu?

1. får jag en lön som efter skatt motsvarar kostnadsersättningen?

2. får jag fortfarande skattefria förmåner?

3. eller får jag inte dert, men en högre lön som täcker utgifterna?

4. får jag fortfarande "helgpermis" eller kommer det se annorlunda ut?

är jag anställd eller under utbildning? 

folkmunnen säger att försvaret består av anställda soldater. men i mina papper står det att jag går en utbildning på 327 dagar inklusive gmu. 

räknas de 327 dagarna minus gmu som en anställning eller en vidareutbildning?

kommer vår post fungera likadant som de korttidsanställda eftersom vi kommer att vara anställda?

försvarsmakten: ... ...

julia: hallå?

försvarsmakten: mer info kommer ca en månad innan inryck.

julia: ... ...

hej jag förstår ingenting. och vet inte vad jag gett mig in på? 

är det ingen som tänkt på att all denna himla administration går ut över mellanåret?

eftersom hälften av skeendena skedde före första juli och resten efter. eftersom vi alla obligatoriskt mönstrade för värnplikt, i vetskapen om att rycka in som ickevärnpliktiga. för att vi var tvugna att vara värnpliktiga på pappret för att beslutet inte hade trätt i kraft. för att allt måste vara rätt i datorerna.

jag vill veta allt. nu. nu!
jag vill bara förstå vad jag gett mig in i.

ett antagningsbesked och vidare icke erhållen information.

hej. jag fattar ingenting,
men mitt brev har kommit iallafall! nu har äntligen inryckningsbrevet kommit.
"mer information får du ca 1 månad före inryckningen". säger detta brev som kom 19 dagar innan inryck. haha. puss på snailmail! känns bra att jag vet när jag ska infinna mig var, hur jag tar mig dit och hur jag köper tågbiljetter, men det är lite oepiskt att jag fortfarande måste vänta på information.

nu till det jag inte förstår.
"information om dina förmåner finner du på www.forsvarsmakten.se (...)"
okej, sa julia. jag bifogar:
Under din grundäggande militära utbildning (GMU) har du rätt till en rad ekonomiska förmåner:
Månatlig skattefri kostnadsersättning om 4 500 kronor.
Fem fria hemresor under GMU:n, fri mat samt fritt logi. (skattefritt).
Fri sjukvård och fri akut tandvård.

okej. fine. låter party!

men förra gången jag läste, såg det ut såhär:

Den ersättning du får innefattar en månadsvis kostnadsersättning på 4 500 kronor.
När du har fullgjort din planerade tjänstgöring utbetalas dessutom en fullföljandepremie motsvarande en fjärdedels prisbasbelopp, vilket 2010 motsvarar 10 600 kronor.
Fria hemresor, fri mat, fri logi samt fri sjukvård och tandvård ingår.

min fråga till omvärlden. övre informationen gäller bara för grundutbildningen. men den undre nämner ingenting om en skillnad mellan grundutbildningen och den vidare utbildningen. den övre infon nämner också endast FEM fria hemresor under grundutbildningen, men ingenting om den vidare utbildningen. samt det lilla extra ordet akut hemvård. vad hände lix? och vad händer sen efter grundutbildningen då? fri mat? fri logi? fria hemresor? högre kostnadsersättning som täcker detta om det inte är fritt?

skattefri kostnadsersättning eller riktig lön?

det känns som om jag aldrig kommer att förstå vad någonting innebär och vad det egentligen är som händer, och just nu känns det som om ingen förstår och bara sitter och bestämmer lite hipp som happ där uppe. 

men jag får väl gissa på att det är sånt som händer när ett beslut tas mitt i allt i hopa, och man sitter här, detta år, detta mellanår och .. inte fattar någonting.

arg.

hej.
idag är jag arg på betyg kontra ambitioner.
och jag är arg på människor som inte lyssnar.
och på lilla fiskaregatan
och på snailmail.

1. varför måste man i dagens samhälle bli läkare för att man går ut med 22.5 ?
varför är man korkad i folkmun om man går ut med 22.5 och väljer att inte bli läkare?
varför är det korkat att göra något man har ambitioner för istället får något som omvärlden tycker du är bra på?

2. varför är det så svårt att lyssna?
varför är det så svårt att ta åt sig tips och trix för ett bättre resultat?
varför är det så svårt att anteckna så att man inte gör fel nästa gång?
efter fem gånger och fortfarande fel, varför är det så svårt att bara ta pennan och skriva freaking rätt?

3. lilla fiskaregatan är sämst. eller egentligen inte den i sig själv. bara allt folk som går på den. som inte fattar någonting. varför går man på cykelbanan?
varför stannar man mitt på cykelbanan för att tänka?
varför går man rätt över cykelbanan utan att tänka eller titta?
varför cyklar alla cyklister på lilla fiskaregatan hur som helst och varför är dom alltid arga?
haha. snap. gissa varför, för de dumma forgängarna inte fattar nånting!

4. varför tar det så lång tid med post?
varför måste man sitta och vänta på viktiga papper dag ut och dag in?
varför är brevlådan tom varje gång jag tittar?
varför?

idag är jag arg.

sov din dummer

hej. nu är det sent och jag sover mentalt.
men inte fysiskt, fast snart.

topp tre bra biologiska faktorer.
3. smilegropar
2. leenden
1. ögon

godnatt världen!

topp tre äckliga grammatik- och ordfel.

3. folk som inte kan stava till te. drycken te. utan stavar det thé. THÉ!? 
"åh. nu ska jag göra denna dryck fancy, lägga till ett freaking h och en accent för att det ska se fancy ut."

2. folk som inte kan skilja på de och dem.
"dem är bra" DEM ÄR BRA!?
säger du någonsin, "bra gjort kalle, dig är så bra på att rita!" hallå?!

1. särfreakingskrivningar. 
okej. att alla kanske inte fattar att jättekul är ett ord. eller solsemester. eller sommartider. eller vårväder. träffsäker het. nej. inte okej. inte okej någonstans. alls!

hemliga datum; speciella datum.

hej. igen.
jag kunde inte hålla mig. för jag slogs av lite tankar igen.
alla har sina datum som är speciella. för det finns många datum här i världen som är speciella på ett  eller annat sätt.

24 december för att det är julafton.
26 december för att jag fyller år.
16 februari för att det är min namnsdag.
25 november, 13 maj, 27 december, 22 mars för att det är diverse födelsedagar.
4 oktober, för att då rycker jag in.
och så finns 6 november.
en födelsedag. men också annat. för mig. 6 november. det där året. den där veckodagen. den tidpunkten av den anledningen. aldrig glömmer jag. alltid kommer jag ihåg. när jag hör datumet kommer jag ihåg. allt. och allt därefter. inte kan jag säga att jag önskar att den dagen aldrig fanns. inte kan jag säga att jag önskar att glömma bort det.
men den dagen har satt sina spår. jag känner när jag hör det. jag tänker när jag hör det.
lite av mig rivs upp. och lite av mig plåstras varsamt om. hejdå.

söndag

hej. idag är det söndag. på söndagar kommer ingen post. men om det är söndag idag, är det måndag imorgon. och på måndagar kommer det post. nu har denna veckan gått och på måndag är det en ny vecka. och förhoppningsvis kommer mitt inryckningsbrev imorgon. för säkerhetsprövningarna skulle vara färdiga i veckan. den som nu har gått.

jag längtar. och hoppas. jag känner mig som ett barn dagen innan julafton. och förhoppningsvis kommer jag inte vakna imorgon i besvikelsen av att det bara är den tjugotredje december. utan den tjugofjärde. julafton.

mitt nya liv

hej. idag sitter jag och är irriterad på att inryckningsbrevet inte har kommit än.
men säkerhetsprövningarna skulle vara klara i veckan, så förhoppningsvis kommer det i början av nästa vecka.
fast ändå lite sämst att det bara är tre veckor kvar (!!) och brevet fortfarande inte kommit.

kontentan idag var iallafall att jag börjat längta. jättemycket.
innan kände jag mest obehag för faktumet att jag skulle göra gröntjänst, men nu börjar peppen överta. jag kommer nog att ha det fett roligt vilket fall. även om det nog kommer vara olustig och fett ovant i början. vilket iofs är rätt logiskt. i och med att detta är något helt nyss för mig.
men jag tror att det kommer bli roligt att tvingas lära känna en pluton, tvingas sammarbeta alltid, leva tätt inpå en liten skara människor, hata dem, hata dem igen, för att sedan inse att de är sjukt bra och fina när allt kommer omkring.
jag ser fram emot att få fly lund. jag ser fram emot att få bo någon helt annan stans, i en helt annan miljö, i 327 dagar.
att se lund som besöksstad och inte hemstad. att få kalla något annat för bostad ett tag.
det kommer nog bli riktigt riktigt skönt.

gamla amk kommer att vara kvar. vi kommer (vad jag har hört) att göra gröntjänsten med livgardets dragontrumpetarkår (ldk). och det kommer att vara kul kul kul! och vi kommer att ha det trevligt trevligt allihopa. och jag kommer att pka upp, skaffa mig jättemånga konstiga intryck för att få dem alla sprängda när vi lever med varandra 24/7.

jag längtar mer och mer,
men det jag längtar mest efter, är att få fly mitt hus ett tag.

erfarenheter och sjukdomar

grubblat över erfarenheter och sjukdomar. (sjukdomar mest som ett litet sidospår.)
om man sitter vid ett matbord och äter lunch med äldre människor (30/40+) varje dag, så märker man att man som 18-åring inte alls har särskilt många erfarenheter. jag tänker mig ofta ha varit med om rätt mycket, sett rätt mycket och lärt mig en del om diverse saker, men ändå har jag knappt kommit någonstans på erfarenhetslinjen. jag har för sjutton precis slutat skolan och har inte behövt välja en något så när yrkesförberedande linje än. vet knappt vad jag vill göra, vad som egentligen är roligast att syssla med, vad det finns för jobb etc. etc. jag har inte behövt välja om, välja rätt, jag har inte testat på olika program, eller läst en kurs bara för skoj skull (om man inte räknar med individuella tillval på gymnasiet, vilket jag inte riktigt gör). jag har inte upplevt och lärt känna människor, av många olika åldrar, som läser en utbildning av massor av olika anledningar; för att det är kul, för att inte behöva vara sysslolös, för att denne ångrade sig, för att de såg en framtid i det, för att de kände att de behövde det.

jag själv har inte, och tänker inte, börja plugga den här terminen - första terminen efter gymnasiet - av diverse anledningar. den största är att jag vill skaffa mig fler erfarenheter av livet utanför skolan (härmed menar jag dock ingen ont mot alla som faktiskt börjar plugga direkt efter skolan, alla har olika mål i livet, och vet man vad man tycker är roligt att plugga, eller till och med vet vad man vill jobba som/med i denna åldern så är det helt okej!). jag vill se livet från en icke-students ögon. lära mig om andra, annat och inte minst om mig själv. jag vill göra saker som jag egentligen inte behöver, men som är nyttiga. jag vill inte känna ett tvång till en yrkesförberedande utbildning redan nu.

och det var detta jag slogs av vid matbordet. skolan är det enda jag sett av livet. jag har spenderat den mesta tiden bakom en skolbänk och mina flesta erfarenheter kommer därifrån, eller är knutna dit. och det var det som jag idag kom på. jag har hela freaking livet framför mig, även om jag redan har hunnit uppleva hur mycket som helst; enligt mig. 

vet inte varför jag kom in på sjukdomar egentligen, men jag snappade upp ordet patologisk (dock som adjektiv i betydelsen 'abnorm', 'onormal') och det var väl där jag hakade upp mig. mest på psykiska sjukdomar. att jag inte har någon erfarenhet om det heller. kanske man inte vill ha. men mina tankar gick till asperger, autism och schizofreni, bland annat. mest för att det är sjukdomar jag inte kan föreställa mig. alls. och därför fascinerar de mig. att det finns. hur man, omedvetet kan handla i tron att någonting annat händer. det är sjukt hemskt. läste om en man som kört över arton personer, två dog och 16 skadades. han var schizofren, trodde att han var skuggad av poliser, vilka styrde hans bil med en fjärrkontroll. klart fick han panik när bilen skenade "utan att han gjorde något". sen kom problemet hur han skulle dömas i rätten. men det är en annan historia.

jag menar bara här att jag inte kan föreställa mig det, för att människans psyke är så fruktansvärt komplicerat, och vissa saker kan uppkomma bara av sig själv. tänk att ha en till synes fullt frisk kompis som sedan påvisar schozifrenism. jag hade inte kunnat veta hur jag skulle fortsätta att bete mig mot denna person. kanske av rädsla. eller av undertryckt nyfikenhet.

det låter som en saga, som en magisk dryck som gick snett och gjorde folk som drack den galna. det låter som hittepå, som något absurt och surrealistisk. men det finns överallt, hela tiden.

"then she becomes a cyst and dies"

hej.
ibland förundras jag över hur konstiga djur det finns här i världen.
- det finns djur som kan välja om ett ägg ska bli befruktat eller inte, och av vem. honan lever loppan med diverse hanar, och sen, när hon kommer fram till vem som ger bäst fitness, väljer hon denne att befrukta henne, efter att ha sparat på spermierna i sig själv. och kastar resten. snacka om att skaffa sig bra fitness!
ibland tänker jag på dagssländor och dylikt, vars larver kan leva i flera år, men då imagon (vuxna insektsindividen) bara lever en dag, plusminus lite beroende på hur mycket larven gottat sig i larvlivet. larven förpuppar sig och kläcks bara för att föröka sig, känna sig fulländade och dö.
- och det finns fjärilar och andra små insekter som inte äter nånting som imago. utan allt den lever på är den näringen som den fått i sig i larvlivet. sen när det tar slut dör den.
- det finns en spindel som spinner en dykarklocka av sin spindeltråd under vattnet. och sen simmar den upp, fångar luftbubblor och skrapar av dom i dykarklockan. sen lever den där inne och jagar byten. och när luften tar slut, hämtar den mer.

och så finns potatisålen. det är en liten liten mask, tunn som en tråd, som bor på potatisrötter. hanen befruktar honan, hon sväller upp och förvandlas till en liten sfärisk cysta som är fylld av befruktade ägg. sen blir hon en cysta och dör. sen kan minimaskarna leva där inne i nästan tjugo år utan å kläckas om de vill. och sen när de vill, så kläcks 200-1000 maskar ur cystan som brukade vara en hona.

tänk om människolivet hade varit så konstigt. och surrealistiskt.
eller,  hade det varit så, hade det varit normalt.
men ändå.

misstankeregister, säkerhetsprövningar och säkerhetsklassade befattningar

hej. idag sitter jag och förstår ingenting. sitter och pratar med en tjej som är min blivande plutonkompis. lumparkompis kan man ju inte säga länge för att det inte längre är lumpen. arbetskollega kan man ju inte heller säga. för jag förstår inte ens om vi är anställda eller inte.

bakgrundshistoria: blev antagen till arméns musikkår. mönstrade innan beslutet togs om att värnplikten skulle bort (vilket skedde 19 maj iår) jag mönstrade alltså för att bli värnpliktig, men det försvann när jag blivit antagen. vi får lön (tror jag) men fortfarande fria hemresor, fri mat & logi, samt fri sjuk- och tandvård.
iallafall. vi rycker in och vi rycker ut och vi gör en tjänstgöring, så jag tänker inte kalla mig för anställd militär, också för att det var plikt när jag mönstrade.

vi pratade om att det är en månad till vi rycker in, men att ingen av oss fått brev om inryckningsdagen. det senaste vi fick var ett brev om befattningen. där det står olika.
och jag fattar ingenting. grundinfon var likadan. men jag fick ett extra stycke angående säkerhetsprövning.
jag skulle bekräfta att jag fortfarande ville bli musiksoldat och att jag accepterade att de gjorde en säkerhetsprövning på mig.
säkerhetsprövning? jag var tvungen att fråga vad det var för något, och efteråt kan jag ju inte säga att jag blev så mycket klokare, mer än att jag nu ungefär vet vad det innebär.

säkerhetsprövningen görs bara på säkerhetsklassade befattningar. och min fråga till världen är varför musiksoldat är säkerhetsklassad? eller ja. det görs kanske på alla, men det är bara vid säkerhetsklassade befattningar som pliktverket kan få tillgång till ALL info om alla mina potentiella brott. alla brott. små som stora. man ska dessutom gå igenom polisens misstanke- och brottsregister. och jag fattar ingenting av vad som står på mina papper. det kommer informationsblad efter informationsblad med halv info som jag inte förtår, och allt har varit en fruktansvärt lång procedur.

nu, två månader efter att brevet om säkerhetsprövningen kom, är den ändå inte färdig. jag var tvungen att mejla och fråga hur det gick med alla papper. och jag förstår inte varför det tar så lång tid och vad det är de egentligen gör. jag förstår det när det gäller grova brott och sånt. men ändå.
musiksoldat. säkerhetsklassad?
och hur vet man huruvida man är på misstankeregistret eller inte? jag är så nyfiken. för tänk om man råkat vara på fel plats vid fel tillfälle, och därmed hamnat där. vet dom att man är oskyldig då? vet jag att jag hamnat där? och hur grovt måste det egentligen vara?

sen kom jag å tänka på psykologsamtalet; jag råkade säga att det verkade kul och party med vapenvvård. tjohej! smart julia! och när psykologen frågade om det var npgot mer jag tyckte skulle bli kul, så fick jag såklart tunghäfta, även om jag idag kommer på hur mycket roligt som helst. men att sitta där i rummet och fläka ur sig sitt liv i stora drag var lite .. olustigt. mycket kändes väldigt onödigt, men det kanske det inte var.
tillbaka till vapenvården. det kanske inte var så smart av mig, men det var ändå mycket sanning. för att jag tror det är roligt att plocka isär och packa ihop, även om skjuta är en av de sakerna jag bävar mest för. för om jag får pilla med mitt vapen och se hur det ser ut, hur man gör och vad man handskas med, då lär det ju vara enklare att känna sig trygg i att skjuta! och därför verkar det kul. plus att man får bygga lite vapenpussel hehe. för jag har egentligen ingen lust att handskas med någonting som är tillför att döda.
men vill man bli armémusiker så får man ta hela paketet.

i vilket fall så känner jag mig ren. clean. party. men när det tar två månader och jag knappt vet vad det innebär, är det väl klart att jag blir lite hispig!

petitesser i vardagen

hej.
idag kom jag återigen på att de är de små sakerna i livet som gör att man lever.

tillexempel som att påminnas om att det inte längre är jag som städar på kontoret
att det inte är jag som måste förklara på konsum att det är toners jag lämnar som bara ska returneras och allt redan är fixat.
som att höra sin mamma säga att hon vill äta pizza till lunch (brukar annars inte ligga på top fem),
samt komma fram till att bacon på pizza faktiskt är riktigt gott.
att svarta strumpbyxor fortfarande är alldeles för varmt utomhus
att det (konstigt nog, med tanke på ovanstående) numera är perfekt lagom med varm kofta, mysiga raggsockor och en tjock sjal.
och som att träffa männskor man inte sett på en hel sommar
samt komma fram till att livet är bra bra bra.
livet är bra ibland! och det är det lilla som gör det.
imorrn åker jag till åhus med människor jag tycker om och äter god mat, och det ska bli kul kul kul!

ingen skola längre.

hej. som många gånger innan tänkte jag att det var en smart idé att börja blogga igen.
brukar inte hålla särskilt länge. men ändå roligt så länge det varar hehe.
snart är det val. jag kan (ska bör borde måste) rösta.
mitt enda lilla tiny problem är att jag inte.. riktigt bryr mig.
nä så kan man inte säga. jag är inte insatt. kan man säga.
inte orkar ta mig tiden att sätta mig in i allt.
så jag bestämde mig för att göra fyra olika valkompass-test.
och hör och häpna, det var ganska roligt faktiskt!
fast jag märkte också att. jag inte vet någonting om någonting. alls.
überhaupt. hundra miljoner skattefrågor och jag bryr mig inte.
så kändes det. mitt lilla problem är nog att jag känner att jag inte blivit utsatt för .. sånt här.
exempelvis har jag alltid fått skatteåterbäring efter tjänade pengar.
nu i år kommer vara första gången jag inte får det.
och det är väl om ett tag jag kommer börja undra vad mina skattade pengar går till,
och hur det berör mig och varför och vad som händer med alla skatteförslag hitan och ditan.
men inte nu.
inte i år. inte 19 september 2010.