tugga taggtråd, käka handgranat.

vi växer mer och mer in i en homogen pluton
och vi har alla spridda, positiva personligheter.
vi täcker allt positivt och det finns alltid någon att vända sig till.
vi har upptäckt området runt os på våra första lediga kvällar
vi har spelat bluesimprovisationer i tonfällorna
vi har lökat alldeles för länge på kvällsfikorna
vi har upptäckt att det alltid är pannkakor till frukost för att de blir över från torsdagen

vi har äntligen fått åka till ursvik för att spela och träffa stämledare
vi har lärt oss ett figurativt program i inlärningssyfte
vi har hälsat på på kavallerikasern hos ldk och hästarna
vi har sett en konsert med livgardets dragontrumpetarkår.

vi har insett att verkligeheten är nära,
flaggan har har stått på halvskott för att hedra den omkomne i afghanistan
vi har iscensatt bilolyckor så att vi vet hur vi ska agera
vi har insett att vi är mitt i smeten bland alla militärer

vi har sprungit runt i skogen och lekt krig
vi har introducerats för skjutbanan
vi har marscherat hem
vi har lärt oss att skjuta
vi har lärt oss hur man vårdar vapnet och hur man gör när något är fel.
vi har skjutit över 60 skarpa skott
vi har lärt oss hur det känns
vi har lärt oss hur vi reagerar
jag har fortfarande inte slutat vara rädd för rekylen även om den inte är farlig

vissa dagar har varit tråkiga,
vissa har varit förjävliga
vissa dagar har varit jätteroliga
och andra har bara flugit bort.
vissa ville man bara hem på
och andra har man glömt bort att det inte är gardet som är hemma.

kontentan är att allt är bra.
och det som inte är bra, blir bra med tiden.

hemma igen

en oväntad permis
massa gammal hårgelé i håret
den sköna känslan av civila kläder
hemmet som redan känns lika hemma som gardet
hundra miljarder nya intryck
en vecka som gick på en dag och en månad samtidigt
nya rutiner

jag är glad,
och 30-cm-blåmärket är ett faktum!

hejdå lund

nu går jag och sover
och när jag vaknar så ska jag åka till tåget
och åka till mitt nya liv.

goodbye wickmanska

hej alla barnen
idag sa vi hejdå till wickmanska.
wickmanska är fint. där är fina människor.
och jag har en känsla av att det var sista gången jag var där på nästan ett år.
det var fint och jag var där. hanna var där. och jag var glad.
vi lyssnade på requiem och gick till jättekul och köpte godis och allt kändes som the good ols times som man säger.
som en torsdag i ettan. sluta två och vara på wickmanska till sex. fast hanna gick inte i ettan med mig.
men det gör ingenting.
jag kommer att sakna wickmanska. ganska så mycket faktiskt.
jag kommer sakna att dricka te baka kaka och lyssna på chet baker, kenny g, jamiroquai och annat blaha.
jag kommer sakna atmosfären.
detta hejdå hyllas med en fin bild från sagan om ringen-hysterin som uppkom någongång kanske i mitten av trean.
puss på det!