lund igen

lund igen
att vara i lund ugen inger massa tankar.
nya som gamla.
och jag blir återigen påmind om mitt gamla liv,
ett liv som jag tyckte skulle vara skönt att slippa för ett tag
att komma tillbaka till max en liten helg i veckan och tänka
'häp, här händer det grejer, men inte behöver jag ta del av det just nu'
för att sedan åka iväg igen.
men nu är jag här och jag är här länge och jag har fortfarande inte insett att det  är här - i den här mijlön - som större delen av mitt liv formats.

och det är nu när jag inser att jag ska stanna en månad, som jag känner att mitt gamla liv kommer tillbaka,
det springer ifatt mig och hinner ikapp.
saker jag har velat förtränga, eller kanske bara trodde att jag gått vidare från
saker jag inte längre kände behövde en stor del av mitt liv
saker jag kände att jag helt enkelt bara var trött på.
saker som jag velat glömma av diverse anledningar.

för allt det där man försökt hålla vid liv då man inte varit hemma,
det är de sakerna som känns som om de försvinner
även om de bara lagts åt sidan och kommit näst först
och näst först är inte fy skam
det är bra bra bra
först är måste andra är bra

det finns en risk att jag blir knäpp under januari,
men det gör nog ingenting
lite knäpp kan alla få vara.

inga pinnar, bara timmar, minimuck minimuck minimuck

det konstiga med att bo på livgardet är att tiden bara går

det konstiga är att varje dag i sig är hur lång som helst, men ändå lyckas tiden bara gå gå och gå

först var det oktober och oktober var det hur länge som helst.

november närmade sig men försvann lika snabbt som det kom 

och helt plötsligt var det december.

och i tron om att det var novemberhann det bli första, andra och till och med tredje advent,

innan jag insåg att det är julafton om en vecka.

vart tog tiden vägen?

hur kunde elva veckor gå så snabbt?

nu flyttar ldk ut till kavallerikasern.

nu är det slut på grundutbildning och det är bara spelandet kvar.

nya dagar, nya rutiner och en helt annan dagsplan.

jag blir fortfarande sjukt trött vid halv elva och undrar varför jag inte lagt mig,

det känns som om hela dagen försvunnit när jag vaknar vid nio.

det har varit en riktigt fet fet tid.

jag har velat dö, jag har velat sluta, jag har velat åka hem

jag har velat stanna uppe hela natten, jag har velat stanna kvar över helgen

jag har velat sitta på kvällsfikan i evigheter

musiksoldatslivet började i torsdags med en utbildning i skoputs och ett erhållande av den preliminära årsplaneringen.

nu är det musik musik musik och jag är återigen musiker.

och ständigt paradmässig.