fjeril

fjeril

måndag 5 maj 2014

du måste flytta på dig

saker som gör mig arg.
finns nog egentligen ganska många småsaker här i världen som jag retar mig på.
en av de värsta är nog folk som inte flyttar på sig.
kan börja med exemplet som gör mig frustrerad och arg och irriterad och alla ord synonymt till dem.

när man möter folk på en gata i motsatt riktning och man går i samma räta linje
man själv går innerst, exempelvis mot väggen till alla affärer och hus eller till en gata fylld med parkerade bilar eller vad du vill. man flyttar sig inåt så långt man kan innan man stöter i väggen motsv. och personen man möter AVVIKER INTE från sin linje?! wat? så det slutar med, envis som man är, att man fortsätter gå och låter människan slå in i en, eller ens väska på ryggen. eller annat som sticker ut.
det är ju alltid så att när man möter folk i ens gånglinje så flyttar man på sig. antingen åt samma håll, utbyter lite genanta blickar och kanske ett leende och sen har man hittat vars en sida.
men när man fysiskt faktiskt inte kan flytta sig och den andra har all plats i världen men gör det inte?
VA?! jag fattar inte?
så många folk jag har gått in i då jag har haft bråttom för att de inte vikt av kanske 10 cm åt sidan.
jag blir så arg. förstår inte hur folk tänker när de gör så. kanske som jag att de inte vill avvika men nån gång måste man ju för att inte krocka.
hallåeller.

och sen
folk som är två men tar upp plats av minst fem
alltså. hur kan så få folk ta upp så mycket plats?!
hur kan man välja att gå brett över en en gata - och långsamt också för den delen - och inte låta annat folk förbi?
hur funkar det i ens hjärna då?
eller om man är ensam men cyklar/går i någonslags sinuskurva så att man inte kommer förbi hur man än gör för att folket är precis där man tänkt gå när man tänkt färdigt.
klart att allt inte ska rätta sig efter mig - en snabb och bestämt fotgängare som alltid går raskt till överallt jag måste men någon måtta måste det ju vara.
hallå. man kan inte gå över en hel gata när man är två om man inte är på en mkt smal lite stig typ.

samma som när man åker rulltrappa och folk inte lyder den ibland skrivna, ibland oskrivna regeln stå till höger gå till vänster. alla har varken hela dagen på sig att åka långsam rulltrappa eller lust heller för den delen. tacka vet jag trappor. men när det inte finns (varför ens?) så borde folk lära sig lite vett och etikett.

mm. så kan det gå till i ens huvud när man är mån om att ha utrymme om sig själv och trivs i att gå raskt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar