om att få impuls-skjuts

jag är en sån där som är rätt tidbunden. jag räknar mitt liv i tid men inte på ett dåligt sätt utan för att få ut så mycket som möjligt av det. ända sedan jag var liten har jag varit beroende av att veta tidsspann för att kunna slappna av men så fort jag vet kan jag slappna av till fullo.
detta gäller framför allt när jag har tider att passa. jag planerar i tid, när jag måste gå, hur lång tid det tar, om jag måste åka med färdmedel och hur lång tid det kan ta, när jag är framme, potentiella förseningar och så vidare. är det en sak som händer ofta, exempelvis att ta sig till universitetet så lär jag mig och vänjer mig och till slut går det på rutin. jag vet exakt när jag kan vakna som senast och när jag måste gå för att fortfarande komma i tid.
detta år bor jag cirka 40 minuter bort från min fakultet - antingen 20 minuter gång + 20 minuter buss eller 10 minuter gång + 5 minuter buss + 15 minuter spårvagn + 10 minuter gång. (såklart matchar inte det förstnämnda med mitt schema längre; kanske nästa termin).
eftersom jag är beroende av färdmedel blir planeringsschemat rätt exakt och är det då någon som erbjuder skjuts rakt från ingenstans rubbas allt. det är inte det att jag inte uppskattar att folk, ibland helt okänt, erbjuder mig skjuts - jag bor trots allt 10 minuter upp för en kulle in i en skog och cirka 5,7 km från stan - men hela min planering går till spillo. jag som planerat att anlända i universitetsområdet perfekt lagom till att föreläsningar/övningar ska börja kommer nu 25 minuter för tidigt. eller får skjuts så att jag helt enkelt bara måste vänta på bussen tio minuter längre.
då går jag hellre (borde dock köpa mig en cykel..) än att bli skjutsad - jag har ju trots allt räknat ut precis den tid det ska ta att gå till bussen så att jag är där i lagom tid.
hade jag inte varit beroende av en specifik förbindelse hade jag kanske blivit mer tacksam och hade den smidiga bussen inte gått var 30e minut kanske det hade känts mer värt.
och kanske om jag, när jag kommer fram, inte hade haft 25 minuter till godo. perfekt tid att precis inte hinna göra något på (utom att skriva detta)

jag är väldigt tacksam för alla som erbjuder skjuts spontant - men när jag gjort upp mina tidsscheman mår jag dåligt när de rubbas och jag måste tänka om allt. det låter nästan som om jag har ett sorts tvångsbeteende att behöva strukturera upp mitt liv eller att jag inte kan vara spontan - vilket jag verkligen kan - och jag må vara fast i mina tider men när det väl fungerar mår jag hur bra som helst.